Sedan var det en fröjd att få tillera ämnet, och så här blir resultatet!
90 lbs vid 32" draglängd. Hela bågen väger bara 860 gram, så jämfört med Almbågen är den riktigt lätt. Nu ska den mælmas så får vi se om den också ökar i dragvikt.
söndag 17 juni 2012
Askbåge, första tillering
Askämnet hade slagit sig under den tid det stått inomhus. Jag försökte värma bort böjarna så gott det gick, men jag insåg också att ämnet inte tålde att vara såpass djupt som den ursprungliga MR-bågen. I samband med att jag värmde ämnet så passade jag på att minska djupet några millimeter.
Sedan var det en fröjd att få tillera ämnet, och så här blir resultatet!
90 lbs vid 32" draglängd. Hela bågen väger bara 860 gram, så jämfört med Almbågen är den riktigt lätt. Nu ska den mælmas så får vi se om den också ökar i dragvikt.
Sedan var det en fröjd att få tillera ämnet, och så här blir resultatet!
90 lbs vid 32" draglängd. Hela bågen väger bara 860 gram, så jämfört med Almbågen är den riktigt lätt. Nu ska den mælmas så får vi se om den också ökar i dragvikt.
lördag 16 juni 2012
Almbåge, nockar
Dags för nockar!
Först en titt i materialförrådet. Här ligger en massa älghorn, och jag väljer ut två spetsar som ser bra ut.
Spetsarna ska vara minst 17 mm breda vid basen för att det ska finnas tillräckligt med material kvar efter att de borrats ur. Borret var ursprungligen ett vanligt plattborr, men jag har filat till det så att det ska få en passande profil.
Om borret är skärpt tar det inte många minuter att borra ur spetsarna!
Nästa steg blir att anpassa bågens spetsar till den borrade profilen.
Och sedan limmas spetsarna fast på bågen. (Kameran bestämde sig för att fokusera på bakgrunden!)
Med hjälp av en hovrasp, en halvrund fil och lite sandpapper formas spetsarna till passande nockar, och en nockskåra filas in i nocken. Häpp! Sidonockarna är färdiga!
Varför sidonockar?
Det finns många spår efter sidonockar, men bara en känd artefakt. På bilden nedan visas tre bågar från Mary Rose. Alla tre bär spår efter hornnockar, färgen skiftar där hornet skyddat träet. Alltså bör även Almbågen, vars mått jag kopierat från en av MR-bågarna, ha sidonockar.
Länge trodde man att det lilla hacket i träet var efter en tilleringsnock, och när man satte på den färdiga nocken så doldes hacket under nocken. Så hittade man till slut en lös hornnock vid utgrävningarna!(se mittenbilden). Den nuvarande tesen är att alla hack är spår efter sidonockar.
Då återstår det att pröva tesen, prova sidonockar, se om de fungerar och hur de fungerar. Längst ned är två av mina tidigare sidonockar.
Först en titt i materialförrådet. Här ligger en massa älghorn, och jag väljer ut två spetsar som ser bra ut.
Spetsarna ska vara minst 17 mm breda vid basen för att det ska finnas tillräckligt med material kvar efter att de borrats ur. Borret var ursprungligen ett vanligt plattborr, men jag har filat till det så att det ska få en passande profil.
Om borret är skärpt tar det inte många minuter att borra ur spetsarna!
Nästa steg blir att anpassa bågens spetsar till den borrade profilen.
Och sedan limmas spetsarna fast på bågen. (Kameran bestämde sig för att fokusera på bakgrunden!)
Med hjälp av en hovrasp, en halvrund fil och lite sandpapper formas spetsarna till passande nockar, och en nockskåra filas in i nocken. Häpp! Sidonockarna är färdiga!
Varför sidonockar?
Det finns många spår efter sidonockar, men bara en känd artefakt. På bilden nedan visas tre bågar från Mary Rose. Alla tre bär spår efter hornnockar, färgen skiftar där hornet skyddat träet. Alltså bör även Almbågen, vars mått jag kopierat från en av MR-bågarna, ha sidonockar.
Länge trodde man att det lilla hacket i träet var efter en tilleringsnock, och när man satte på den färdiga nocken så doldes hacket under nocken. Så hittade man till slut en lös hornnock vid utgrävningarna!(se mittenbilden). Den nuvarande tesen är att alla hack är spår efter sidonockar.
Då återstår det att pröva tesen, prova sidonockar, se om de fungerar och hur de fungerar. Längst ned är två av mina tidigare sidonockar.
För mer info besök gärna Alan´s hemsida om Sidonockar: http://www.alanesq.com/sidenock.htm
Mælming av almbåge, resultat
Nu har båge stått en lägre tid inomhus. Anledningen är att jag letat efter en starkare hängvåg och det har tagit tid, men till slut har jag fått tag på en som klarar vikter upp till 220 lbs. Innan jag börjar använda vågen så har jag passat på att stärka upp plankväggen på insidan av garaget med en rejäl vertikal byggskiva av Bok. Fästena till tilleringsanordningen är fastskruvade genom plankväggen och in i Bokskivan, så nu finns det ingen chans att plankorna ska pressas samman då jag tillerar starkare bågar.
Hur ser almbågen ut nu?
Överst ligger almbågen efter att den blivit dragen till 32" flera gånger. Den följer sträng någon tum, vilket är helt OK.
Underst ser ni bågen dragen till 32", och dragvikten ligger på ~120 lbs. Mælmingsprocessen har alltså ökat bågens dragvikt med 15 lbs, eller dryga 14%.
Jag har inte justerat tilleringen på något sätt. Det högra benet, som är lite svagare, får bli det övre. Och nu ska den få hornnockar.
Hur ser almbågen ut nu?
Överst ligger almbågen efter att den blivit dragen till 32" flera gånger. Den följer sträng någon tum, vilket är helt OK.
Underst ser ni bågen dragen till 32", och dragvikten ligger på ~120 lbs. Mælmingsprocessen har alltså ökat bågens dragvikt med 15 lbs, eller dryga 14%.
Jag har inte justerat tilleringen på något sätt. Det högra benet, som är lite svagare, får bli det övre. Och nu ska den få hornnockar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)