Testikeldolk, del 7

Handtaget monteras ihop
Dags att få ihop handtag, bleck och skålla till en enhet.

För att få riktigt bra passform så använder jag blecket som slipkloss och gnuggar ett sandpapper mot träet där det ska fästas. Hur jag än försöker så blir det alltid en liten glipa mellan metall och trä. Till slut bestämmer jag mig för att fälla in det någon millimeter i träet. Då trollas även en del av tjockleken på blecket bort!

Jag har läst att en del dolkhandtag från Mary Rose har röntgats, och på bilderna syntes att blecken spikats fast med små metallstift. Blecket måste spikas på plats innan bladet monteras, annars blir det alldeles för krångligt och risken finns också att bladet skadas.

Två små (1.2 mm) hål borras i bleckets ytterkanter, och i de hålen passar små mässingsspikar alldeles perfekt.

Jag har letat en hel del efter bilder på stiftade bleck (google sökord bland annat: ballok dagger, testikeldolk), men igår provade jag att söka på "balledolk", den norska termen för testikeldolk, och då blev det träff! Här är fyra dolkar från London Museum, och på den tredje från vänster syns stift och bleck tydligt.

Blecket provmonteras tillsammans med bladet och med en stiftpenna markeras var två 1.2 mm hål ska borras i handtaget. På samma sätt förbereds monteringen av skållan. Hålen borras så att träet inte ska spricka då spikarna slås i. Metallen avfettas, lite lim blandas till, stryks på och metallbitarna sätts på plats. Spikarna håller metallen fast medan limmet härdar. Spikhuvudena filas bort. Bleck och skålla poleras igen.

Under skållan har jag lagt en tunn välvd skiva av koppar. Varför det?
Jo, under mina försök att få in tången på rätt plats så råkade handtaget ut för en liten borrningsincident. Hålet där tången ska sticka ut blev lite för stort för att döljas under navet på RotaFortunae-skållan. Utan skyddsplåten går det att ana hålet mellan två av ekrarna, och för att dölja det misstaget så fick det bli en skyddsplåt.

Nu är handtaget äntligen redo att ta emot bladet!

Testikeldolk, del 6

Mässing, eller kopparlegering för den som hellre vill...
Ur en skräplåda på en närliggande verkstad plockar jag åt mig två mässingsbitar; en avlång och en platt. Det borde räcka till dolken.

Den långa ska bli bleck mot bladet, och plåtbiten ska bli skålla. Jag börjar med blecket.

Blecket
En lagom lång bit böjs till rätt krökning enligt skissen, och sedan måttar jag ut var tången ska passera.

Blecket filas till rätt form, men det är ganska tjockt och jag misstänker att det kommer att se klumpigt ut på skaftet. I ett försök att ta ned intrycket så filas en grad runt om blecket. Sedan blir det lite putsning. Tyvärr lyckas jag inte få dolken att ansluta perfekt till blecket, så jag måste göra en "skål" där bladet sjunker ned eller fälls in ~1 mm in i blecket. Såhär blir det.

Och passningen mot bladet är nu helt OK.

Skållan
En lagom rund bit klipps ut ur plåten. Precis samma diameter som ett värmeljus. Det är några mm större än änden på skaftet. Tanken är att det kanske behövs lite passmån som kan justeras bort efter att skållan monterats.

Nu gäller det att få till rätt stuk på skållan. Först ska den bli något välvd. Här använder jag en gammal tallstubbe som städ och en penhammare för att driva upp ett litet valv. För att bli av med eventuella knölar så filas utsidan med plattfil.

Nästa steg är att passa ihop tången med skålla. Tångens ände filas jämnt rund, ~3 mm i diameter, och ett lika stort hål borras mitt i skållan. Hålet görs något koniskt för att skållan ska sitta på plats då tången nitas.

Här kunde det varit en bild på den färdiga skållan, men så blev det inte!

Jag funderade på Kalmardolkens skålla och tänkte ha någon form av mönster även på den här skållan.

Kanske inte lika abstrakt dock!

Rota fortunae
Funderade, funderade... kom att tänka på Ignatius J Reilly's vurm för Fru Fortuna som obetänkt snurrar sitt hjul, Rota Fortunae. Ibland är man på väg uppåt, men lika ofta åt andra hållet. Här visualiserat med en bild från Carmina Burana (1230):

En bild till, denna gång från Amiens (1323):

Ett litet hjul ska pryda skållan! Jag försöker först att skrapa fram räta linjer, men det går inte helt bra. Nästa försök blir med Dremel, och det går inte alls bra. Det ser ut som om någon försökt skaka fram linjer, urk... Till slut, sent en kväll, så borrar jag ut sex öppningar i skållan och filar försiktigt och resultatet blir bättre.

I de sex små hålen, där ekrarna ansluter till ytterhjulet, ska det spikas med små mässingsspik för att hindra skållan från att snurra runt tången.

Testikeldolk, del 5

Handtaget!

Dags att börja slöjda... eller bandsåga...
Idegransbiten sågas till så att handtagets form går att rita direkt på träet.

Då handtaget är klart ska bladets tånge passas in, och eftersom Magnus nämnde att men kan göra fel då man borrar genom skaftet så tänker jag försöka förekomma eventuella liknande problem. Hålet för tången borras direkt i råämnet, och handtaget centreras sedan runt hålet,

Jag försöker undvika en spricka i träet och lägger hålet så att skaftet inte får sprickan i sig!
Sen sågas handtagsformen fram med hjälp av bandsåg.

Nu tar kniv och rasp över...

Följt av sandpapper, fil och sicklar...

Och det hela avslutas med fina filar och polerull...

Dags att börja med mässingsbleck och skålla.
/Ola

Testikeldolk, del 4

Att välja träslag...
Vilket träslag ska användas?
Söderköpingsdolken ger inga ledtrådar. Handtagen till SHM:s övriga dolkar anges vara av "trä", även om någon ser ut att vara skuren ur masurbjörk.
Jag har hört att flera senmedeltida dolkar har skaft av Ebenholz. Kanske det skulle fungera?

På nätet finns flera svenska försäljare av tropiskt trä. Både Bröderna Holms Trävaror och Nordell Knives har ebenholz till salu, och i utlandet finns flera webbutiker med stort utbud (se exempelvis http://www.exotichardwoods.co.uk).

De bitar som är till salu passar inte riktigt måtten på den dolk som jag bygger, så skaftet kommer att bli orimligt dyrt. Jag kollar utbudet på blocket.se istället, sökord "slöjdvirke"! Inget napp.

Dags att kontrollera de lokala källorna, dvs Åby Snickeri i Norrköping. Där hittar jag några spillbitar tropiskt trä med hög densitet, ingen Ebenholz dock. Jag får med mig en mörkröd planka okänt trä och en liten bit Bok som ska bli basen till dolkens slida.

Efter en veckas sökande efter Ebenholz så börjar jag så smått ifrågasätta trävalet. Det är för svårt och dyrt att  hitta en passande skaftbit. Jag byter spår och går på lokalt trä istället. Hmm, vilka träslag är det belagt att man använde på medeltiden till liknande knivskaft?

Av de 65 dolkarna Mary Rose hade 57 skaft av Buxbom, 5 hade skaft av Lönn, en hade skaft av Ask och en hade skaft av fruktträd. (här saknas information om det sista skaftet).

Jag gör ett liknande försök att hitta Buxbom av tillräcklig storlek, men ger upp. I garaget ligger bågämnen av Lönn och Ask, men även en avsågad Idegransklump. Den lockar mest och är tillräckligt stor, så den får det bli!

Testikeldolk, del 3

Ett nytt dolkblad och en designbastard

Andra helgen i september 2011. En hel del av Companie of S:t Sebastian(CoSS) kom till Söderköping, bland annat för att delta i Yngve Trötts Bågskyttetävling. Under pågående tävling nämnde jag för Weiland att jag sökte efter ett lösblad till en testikeldolk. 

Två lokala åskådare längst till vänster, CoSS, och Weiland längst till höger

Efter lunchpausen kom han tillbaka med ett dolkblad. En av de som camperade med CoSSarna, Magnus Jansson, hade ett med sig. På Lionga Ting, tre veckor tidigare, bytte en av mina långbågar ägare och på Söderköpings Gästabud förvandlades, i princip, långbågen till ett dolkblad! 

Magnus har alltså smitt bladet som jag nu har, och av dess systerblad (från 2008) har han gjort en testikeldolk åt sig själv.

Magnus, Elrik och Fredrik

Magnus dolk har ett handtag av Ebenholz och renhorn. Knappen är av ljus metall (mässing?). Bladet är 320 mm långt, gjort av kolstål (5160), härdat, anlöpt och skarpslipat.

Magnus dolk

Bladet sitter direkt mot Ebenholzen, och skaftvarianten Ebenholz/renhorn är enligt Magnus ett resultat av en felborrning då skafthålet skulle utföras. Borret skadade Ebenholzen och en sektion byttes ut mot renhorn. Skaftet fick på så sätt väldigt fina kontraster.

Nå, dags att ta en titt på det nya bladet!

Bladet är 270 mm långt, och har maximalt 25 mm djup och 8 mm bred rygg där tången börjar. Tången är "rå" och ska kortas till lagom längd för det handtag som jag tänkt tillverka. Och handtagets design är en mix av de bilder som jag presenterat tidigare: 

Längst upp en skålad stor nit, så kallad skålla, i mässing. Därefter Idegranshandtag med ungefär samma dimensioner som det handtag(med skålla) som hittades i Kalmar. Idegran spjälkas ganska lätt, och jag vill försöka skydda kulorna från skador. Därför blir det en skyddsplåt närmast bladet som kulorna nitas fast vid. Samma teknik användes på flera av dolkarna från Mary Rose. Mässingsplåten får en rundad form, och kulorna anpassas på bästa sätt till plåt och handtag. Från sidan ska den ändå försöka efterlikna dolkarna från Tres Riches Heures de Duc de Berrys kalenderblad för januari. På det hela taget en riktig bastard till testikeldolk som inte riktigt passar in i någon tidsepok, men ändå ska "kännas" som medeltid.

Testikeldolk, del 2

Dolken från Söderköping

Jag kontaktade Östergötlands Länsmuseum i Linköping för att höra om de kände till var dolken finns förvarad. Tyvärr, de hänvisade mig till Historiska Museet i Stockholm.

Beväpnad med all tänkbar information om dolken ringde jag upp museet.

De bekräftade att dolken finns. Den hade dykt upp 1975 då det skulle grävas ett schakt vid Prästgatan i Söderköping. Grävrapporten skrevs 13 år senare 1988 och i den beskrivs inte dolken närmare. (Hmm, jag kanske skulle beställa rapporten från ATA för att kontrollera det) Nåväl, dolken finns inte heller i Stockholm. Den är utlånad, och finns placerad på Östergötlands Länsmuseum.

Aha, så det förklarar allt. Länsmuseet har inget eget fyndnummer på dolken och därför var jag tvungen att gå via Stockholm för att hitta placeringen.

Jag kontaktar en museipedagog och hon talar om att den är utställd i länsmuseets basutställning Östgötaliv. Kan jag få fotografera dolken? Ja, det går bra! Jag får själv höra med museiteknikerna så att någon av dem kan öppna montern.

Två veckor senare har jag en halvdag ledig och museiteknikern Johan är på plats. Spännande!

Länsmuseets portar

Lite om Söderköping och dess förhållanden

Hela Söderköping är byggt på lera. På vissa platser är den mer än 50 meter djup. För länge sedan, dvs innan det fanns hårdgjorda ytor att köra bil på, så trampade söderköpingsborna ned all skit och borttappade saker  i leran, och kulturlagren växte sig metertjocka. Leran är lufttät och förhållandena bevarar allt organiskt material  riktigt bra. Jag har pratat med arkeologer som inte vill gräva i Söderköping för även lukterna har bevarats. Kulturlagren luktar trä, läder och skit. Det finns massor av organiskt material i gott skick i museets magasin. För ett par år sedan hälsade jag på, och mätte upp, en välbevarad idegransbåge för Söderköping i magasinet. Hoppas att kniv och skaft är riktigt väl bevarade!

I väntan på att Johan ska komma tillbaka från sin lunch kliver jag in i utställningen Östgötaliv. I ett genomskinligt rör står Söderköpingsbågen. Några meter därifrån ligger den tvåfärgade kjorteln som hittades vid nuvarande Föreningssparbanken, och strax bredvid har de byggt montrar som ska se ut som små medeltida hantverkshus. I ett av fönstren ligger dolken...

Nämen! Skaftet ser lite torrt ut. Johan kommer och skruvar bort plexiglasskivan. Dolken läggs på en ljus avsats och jag får tillfälle att fotografera den ur de vinklar jag vill.

29 cm från spets till tångens topp. Bladet har triangulärt tvärsnitt och är 17 cm långt och ~2 cm brett närmast skaftet.

Bladets bredd är som mest 3-4 mm.

Skaftet är i ett sorgligt skick. Fullt med torrsprickor. Det är 4 mm mellan nitens bas och närmaste trä.

Niten skulle kunna vara gjord av kopparlegering. Tångens avslut är kvadratiskt.

Niten har ett runt hål där tången har knackats på plats.

I lagom oskärpa görs sig dolken bäst!

Fotograferandet är över, Johan lägger tillbaka dolken i montern och skruvar tillbaka plexiglaset.

Jag hade hoppats på att hitta ett skaft i gott skick. I bästa fall hade det gått att ana vilket träslag som skaftet tillverkats av, och om det inte gått så trodde jag att formen på skaftet skulle vara väl bevarad. Nu slås mina förhoppningar i kras! Det ser inte ens ut som trä. Formen är förvrängd. Kanske det suttit en knapp, eller skålla, runt eller under niten. De fyra millimeter som finns mellan trä och nit skulle kunna ge plats åt en skålla, men å andra sidan kan det lika gärna vara träet som dragit ihop sig.

Där och då bestämmer jag mig ändå för att försöka tillverka en testikeldolk...

Testikeldolk, del 1

Skjuter man pilbåge så börjar man förr eller senare att fundera över vilken kringutrustning man behöver. Det borde väl räcka med båge och pilar, men någon gång så slår strängen i handleden och man inser att det kunde vara på sin plats med ett handledsskydd. Pilarna kanske inte skulle ligga löst på marken och alltså borde man ha ett koger. Jag skjuter inte tillräckligt ofta för att fingertopparna ska vara hårda nog att stå emot trycket från strängen vid fullt drag, fingerskydd läggs till listan. Och så fortsätter det, och det är roligt!

Nu har jag ordnat det mesta som behövs till själva skyttet. Kan jag sluta då?

Näpp, jag har försökt och det går inte. Så vad står på listan den här gången?

Testikeldolken!

Varför det undrar ni. Jo, för det finns massor av anledningar, och jag ska räkna upp några.

1. De 65 dolkarna som plockats upp från Mary Rose, (intimt samband med kraftiga medeltida bågar)

Egentligen borde det räcka med den anledningen, men är man säker på att dolkarna användes av bågskyttar? Nja, kanske inte enbart av bågskyttar, dock finns det åtminstone en bild som antyder att ett samband existerat.

2. Dolken från Lutrell Psalter.

En söt farbror med både båge, pil och testikeldolk! Bilden kanske inte kan användas som förebild för en reproduktion så jag letar vidare efter bättre bilder.

3. Tres Rich Heures du Duc de Berry. Här finns flera naturtrogna testikeldolkar avbildade, men inte i samband med bågskyttar.

Och i närbild...

Alla dolkar som visats hittills har varit vackra, men inte från Sverige. Finns det några lokala fynd?

Ett besök på Historiska Museets digitala samling (http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp) ger snabbt svar på den frågan. Sök på "testikeldolk" och du får 22 träffar varav flera med bild. Två från Skåne (Glimmingehus), 16 från Småland (Slottsfjärden i Kalmar) och två från Östergötland (Vadstena och Söderköping).

De svartvita bilderna ovan visar hur de inhemska dolkarna och texten beskriver formen på handtaget i detalj. Hela tiden utan att använda ordet testikel. Däremot används omskrivningarna "två nästan kulformiga ornament", "två bredare, som parerstång tjänande, pucklar" och "två njurformade utsprång".

Från Kalmar kommer två följande färgbilder:

Dolken från Söderköping finns inte på bild, åtminstone inte på Historiska Museets söktjänst. Undrar hur den ser ut...