Dags att få ihop handtag, bleck och skålla till en enhet.
För att få riktigt bra passform så använder jag blecket som slipkloss och gnuggar ett sandpapper mot träet där det ska fästas. Hur jag än försöker så blir det alltid en liten glipa mellan metall och trä. Till slut bestämmer jag mig för att fälla in det någon millimeter i träet. Då trollas även en del av tjockleken på blecket bort!
Jag har läst att en del dolkhandtag från Mary Rose har röntgats, och på bilderna syntes att blecken spikats fast med små metallstift. Blecket måste spikas på plats innan bladet monteras, annars blir det alldeles för krångligt och risken finns också att bladet skadas.
Två små (1.2 mm) hål borras i bleckets ytterkanter, och i de hålen passar små mässingsspikar alldeles perfekt.
Jag har letat en hel del efter bilder på stiftade bleck (google sökord bland annat: ballok dagger, testikeldolk), men igår provade jag att söka på "balledolk", den norska termen för testikeldolk, och då blev det träff! Här är fyra dolkar från London Museum, och på den tredje från vänster syns stift och bleck tydligt.
Blecket provmonteras tillsammans med bladet och med en stiftpenna markeras var två 1.2 mm hål ska borras i handtaget. På samma sätt förbereds monteringen av skållan. Hålen borras så att träet inte ska spricka då spikarna slås i. Metallen avfettas, lite lim blandas till, stryks på och metallbitarna sätts på plats. Spikarna håller metallen fast medan limmet härdar. Spikhuvudena filas bort. Bleck och skålla poleras igen.
Under skållan har jag lagt en tunn välvd skiva av koppar. Varför det?
Jo, under mina försök att få in tången på rätt plats så råkade handtaget ut för en liten borrningsincident. Hålet där tången ska sticka ut blev lite för stort för att döljas under navet på RotaFortunae-skållan. Utan skyddsplåten går det att ana hålet mellan två av ekrarna, och för att dölja det misstaget så fick det bli en skyddsplåt.
Nu är handtaget äntligen redo att ta emot bladet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar