Testikeldolk, del 2

Dolken från Söderköping

Jag kontaktade Östergötlands Länsmuseum i Linköping för att höra om de kände till var dolken finns förvarad. Tyvärr, de hänvisade mig till Historiska Museet i Stockholm.

Beväpnad med all tänkbar information om dolken ringde jag upp museet.

De bekräftade att dolken finns. Den hade dykt upp 1975 då det skulle grävas ett schakt vid Prästgatan i Söderköping. Grävrapporten skrevs 13 år senare 1988 och i den beskrivs inte dolken närmare. (Hmm, jag kanske skulle beställa rapporten från ATA för att kontrollera det) Nåväl, dolken finns inte heller i Stockholm. Den är utlånad, och finns placerad på Östergötlands Länsmuseum.

Aha, så det förklarar allt. Länsmuseet har inget eget fyndnummer på dolken och därför var jag tvungen att gå via Stockholm för att hitta placeringen.

Jag kontaktar en museipedagog och hon talar om att den är utställd i länsmuseets basutställning Östgötaliv. Kan jag få fotografera dolken? Ja, det går bra! Jag får själv höra med museiteknikerna så att någon av dem kan öppna montern.

Två veckor senare har jag en halvdag ledig och museiteknikern Johan är på plats. Spännande!

Länsmuseets portar

Lite om Söderköping och dess förhållanden

Hela Söderköping är byggt på lera. På vissa platser är den mer än 50 meter djup. För länge sedan, dvs innan det fanns hårdgjorda ytor att köra bil på, så trampade söderköpingsborna ned all skit och borttappade saker  i leran, och kulturlagren växte sig metertjocka. Leran är lufttät och förhållandena bevarar allt organiskt material  riktigt bra. Jag har pratat med arkeologer som inte vill gräva i Söderköping för även lukterna har bevarats. Kulturlagren luktar trä, läder och skit. Det finns massor av organiskt material i gott skick i museets magasin. För ett par år sedan hälsade jag på, och mätte upp, en välbevarad idegransbåge för Söderköping i magasinet. Hoppas att kniv och skaft är riktigt väl bevarade!

I väntan på att Johan ska komma tillbaka från sin lunch kliver jag in i utställningen Östgötaliv. I ett genomskinligt rör står Söderköpingsbågen. Några meter därifrån ligger den tvåfärgade kjorteln som hittades vid nuvarande Föreningssparbanken, och strax bredvid har de byggt montrar som ska se ut som små medeltida hantverkshus. I ett av fönstren ligger dolken...

Nämen! Skaftet ser lite torrt ut. Johan kommer och skruvar bort plexiglasskivan. Dolken läggs på en ljus avsats och jag får tillfälle att fotografera den ur de vinklar jag vill.

29 cm från spets till tångens topp. Bladet har triangulärt tvärsnitt och är 17 cm långt och ~2 cm brett närmast skaftet.

Bladets bredd är som mest 3-4 mm.

Skaftet är i ett sorgligt skick. Fullt med torrsprickor. Det är 4 mm mellan nitens bas och närmaste trä.

Niten skulle kunna vara gjord av kopparlegering. Tångens avslut är kvadratiskt.

Niten har ett runt hål där tången har knackats på plats.

I lagom oskärpa görs sig dolken bäst!

Fotograferandet är över, Johan lägger tillbaka dolken i montern och skruvar tillbaka plexiglaset.

Jag hade hoppats på att hitta ett skaft i gott skick. I bästa fall hade det gått att ana vilket träslag som skaftet tillverkats av, och om det inte gått så trodde jag att formen på skaftet skulle vara väl bevarad. Nu slås mina förhoppningar i kras! Det ser inte ens ut som trä. Formen är förvrängd. Kanske det suttit en knapp, eller skålla, runt eller under niten. De fyra millimeter som finns mellan trä och nit skulle kunna ge plats åt en skålla, men å andra sidan kan det lika gärna vara träet som dragit ihop sig.

Där och då bestämmer jag mig ändå för att försöka tillverka en testikeldolk...