fredag 2 december 2011

Ett par tavelpilar...

Jag tog en tur ner i källaren för att plocka i ordning bland bågar och pilar, och där nere hittade jag ett papprör med pilskaft som jag tillverkade våren 2010. Jag hade totalt glömt bort dem! 
Det var totalt nio skaft, alla av Asp. Riktigt torra och hyggligt raka. Sex stycken hade diametern 1/2" och tre stycken 3/8".

Varför hade jag gjort 3/8"-skaft? Jo, Ben från Barebow Archery började sälja 3/8" tavelspetsar i början på 2010, och jag hade beställt några samtidigt med ett par 1/2" bulletspetsar. Spetsarna låg kvar i skrivbordslådan, och där fanns dessutom flera tillskurna fjädrar från i somras. Fanns det några hornskivor? Japp, rester från en beställning från DIY Archery. Då är det väl bara att sätta igång!


Hornförstärkt nock
Djup(2") och riktning markeras på skaften. Ett spår sågas upp och sandpappras/filas till lagom och jämn tjocklek.


Hornskivorna limmas på plats med vattenfast vitlim. Nocken pressas ihop med tving, och kom ihåg att se till att de båda träsidorna ligger mitt för varandra. De har en förkärlek för att glida åt var sin sida.


När limmet torkat så filas nockarna till rätt form. På de här pilarna är nockarna formade som halvsfärer och nockskåran är bara en uns djupare än strängens tjocklek.


I brist på svenskt namn: Cresting
Skaften rätas och får ett första lager olja. Sen är det dags för lite färg!
Som inspiration tittar jag närmare på en av de bäst beskrivande medeltida målningarna av bågskytte:




Die Marter des heiligen Sebastian (1493-94).

En närmare titt på skytten till vänster:


Trevlig målning på skaftet! Så en titt åt höger:


Vita fjädrar med röda inlägg. Området mellan fjädrarna har en avvikande färg. Pilen till vänster på den senaste  bilden har röd färg mellan fjädrarna. Jag gör nog en blandning av alla pilar, men plockar målningen från den vänstra skyttens pil.


Fjädring och lindning
Fjädringsapparat på plats. Fjädrarna sticker ut lite, men det går bra ändå. Det gäller bara att hålla främre delen på plats med några nålar.


Sådär ja! Fjädrarna på plats.


Strålen slipas ned i framkant och bakkant, och sedan lindas fjädrarna fast med röd silkestråd. Ungefär 5-6 varv per tum.


Området mellan fjädrarna målas med rött lim. (Om man glömmer lim så går trådarna av efter ett par skott)


Spetsarna
Skaften formas efter spetsarnas holk, och sen limmas de på plats. Tyvärr kan de lossna om pilarna skjuts in i moderna tavelmaterial eftersom det sker en ordentlig värmeutveckling runt spetsen då den bromsas in. Värmen kan bli såpass hög att limmet smälter, och då kan spetsen bli kvar i tavlan när pilen dras ut!
För att minska risken så nitas spetsarna fast.


Här ligger tre nitar av aluminium och tre järnnitar. Det blev järnnitar och efter nitning så slipas utskjutande delar bort.

Mera ytskikt
Pilarna rätas och oljas två gånger till, och nu är de färdiga!




/Ola

måndag 14 november 2011

Testikeldolk, del 10

Lädersömnad
En bit vegetabiliskt garvat koläder(shaft), dryga 2mm tjockt.
En dolk som behöver lite kläder.
En rulle lintråd med tillhörande vaxklump.
Två krumma nålar och en vass syl.
Vad kan det bli?

Lägg bladet på lädret och rita av konturen.


Sömmen ska ligga rakt längs med mitten av bladets ena sida. Mät omkretsen med en läderremsa och se till att fördela omkretsens längd lika på båda sidor av den ritade konturen. Gör det på lagom många platser längs bladet. Lägg till en snutt vid spetsen. Skär ut den färdiga formen!


Lägg lädret i blöt och ta en fika, för sedan blir arbete en längre stund. Ta upp lädret och torka av, markera var hålen ska vara, stick hålen med syl från ovansidan och ut på lädrets kant. Se till att det är jämnt antal hål längs båda långsidor och att de ligger mitt för varandra. Vaxa tråden, trä på den på de två nålarna och börja sy skomakarsöm. Avsluta med att sy tillbaka två hål.


Olja bladet, sno in det med tunn plastfilm. Tryck ned det i slidan. Polera sömmen med falsben. Låt torka några dygn.


Innerslidan klar!
Och ingen bikniv i sikte...

Projektet får anses vara tämligen klart. Dolken har fått följa med på Drottning Christinas Gästabud och den höll sig på plats under hela middagen, instucken i bältesväskans hyskor.

Då en bikniv väl uppenbarar sig så kommer slidan att få ett lager till och färgas. Till dess finns en mängd nya försök att undersöka!

Testikeldolk, del 9

Dolkslida
Jag har tänkt att slidan ska göras i två lager. Först en mjukare innerslida som ska sluta tätt runt bladet, och utanpå den en hårdare yttre slida i vilken upphängningen ska fästas. I utrymmet mellan yttre och inre slida kan man göra plats för exempelvis en bikniv/matkniv.

Här, en bild av Albrecht Dürer från 1514. I mannens bälte hänger en dolk (inte en testikeldolk), och dolkens slida har plats för ytterligare två verktyg/knivar.


Naturligtvis har man hittat både dolkslidor och rester av biknivar från Mary Rose. Här syns den bäst bevarade slidan (två extra fack).


Det enda som bevarats av biknivarna är deras trähandtag. Ofta var de gjorda av samma träslag, och hade liknande handtagsform som den dolk de tillhörde. På bilden nedan ses biknivarnas handtag längst till höger.



Det krävs förstås att man har en bikniv innan ytterslidan påbörjas, och det har jag inte idag. En sak i taget. Jag börjar med innerslidan.

Testikeldolk, del 8

Blad och handtag
Allt var förberett. In med bladet i handtaget och märk ut på tången så att den kan kapas på rätt ställe, dvs så att någon millimeter sticker utanför skållan. Ta ut bladet,  kapa!



In med bladet i handtaget igen. Spänn fast bladet stadigt i hyvelbänken med en läderremsa runt om så att det inte blir några märken på eggen. Knacka med runda delen av en kulhammare så att tångens utskjutande del formas till en rund knapp mot skållan. Klart!

tisdag 18 oktober 2011

Testikeldolk, del 7

Handtaget monteras ihop
Dags att få ihop handtag, bleck och skålla till en enhet.

För att få riktigt bra passform så använder jag blecket som slipkloss och gnuggar ett sandpapper mot träet där det ska fästas. Hur jag än försöker så blir det alltid en liten glipa mellan metall och trä. Till slut bestämmer jag mig för att fälla in det någon millimeter i träet. Då trollas även en del av tjockleken på blecket bort!

Jag har läst att en del dolkhandtag från Mary Rose har röntgats, och på bilderna syntes att blecken spikats fast med små metallstift. Blecket måste spikas på plats innan bladet monteras, annars blir det alldeles för krångligt och risken finns också att bladet skadas.

Två små (1.2 mm) hål borras i bleckets ytterkanter, och i de hålen passar små mässingsspikar alldeles perfekt.


Jag har letat en hel del efter bilder på stiftade bleck (google sökord bland annat: ballok dagger, testikeldolk), men igår provade jag att söka på "balledolk", den norska termen för testikeldolk, och då blev det träff! Här är fyra dolkar från London Museum, och på den tredje från vänster syns stift och bleck tydligt.


Blecket provmonteras tillsammans med bladet och med en stiftpenna markeras var två 1.2 mm hål ska borras i handtaget. På samma sätt förbereds monteringen av skållan. Hålen borras så att träet inte ska spricka då spikarna slås i. Metallen avfettas, lite lim blandas till, stryks på och metallbitarna sätts på plats. Spikarna håller metallen fast medan limmet härdar. Spikhuvudena filas bort. Bleck och skålla poleras igen.


Under skållan har jag lagt en tunn välvd skiva av koppar. Varför det?
Jo, under mina försök att få in tången på rätt plats så råkade handtaget ut för en liten borrningsincident. Hålet där tången ska sticka ut blev lite för stort för att döljas under navet på RotaFortunae-skållan. Utan skyddsplåten går det att ana hålet mellan två av ekrarna, och för att dölja det misstaget så fick det bli en skyddsplåt.


Nu är handtaget äntligen redo att ta emot bladet!

söndag 16 oktober 2011

Testikeldolk, del 6

Mässing, eller kopparlegering för den som hellre vill...
Ur en skräplåda på en närliggande verkstad plockar jag åt mig två mässingsbitar; en avlång och en platt. Det borde räcka till dolken.

Den långa ska bli bleck mot bladet, och plåtbiten ska bli skålla. Jag börjar med blecket.

Blecket
En lagom lång bit böjs till rätt krökning enligt skissen, och sedan måttar jag ut var tången ska passera.


Blecket filas till rätt form, men det är ganska tjockt och jag misstänker att det kommer att se klumpigt ut på skaftet. I ett försök att ta ned intrycket så filas en grad runt om blecket. Sedan blir det lite putsning. Tyvärr lyckas jag inte få dolken att ansluta perfekt till blecket, så jag måste göra en "skål" där bladet sjunker ned eller fälls in ~1 mm in i blecket. Såhär blir det.


Och passningen mot bladet är nu helt OK.


Skållan
En lagom rund bit klipps ut ur plåten. Precis samma diameter som ett värmeljus. Det är några mm större än änden på skaftet. Tanken är att det kanske behövs lite passmån som kan justeras bort efter att skållan monterats.


Nu gäller det att få till rätt stuk på skållan. Först ska den bli något välvd. Här använder jag en gammal tallstubbe som städ och en penhammare för att driva upp ett litet valv. För att bli av med eventuella knölar så filas utsidan med plattfil.


Nästa steg är att passa ihop tången med skålla. Tångens ände filas jämnt rund, ~3 mm i diameter, och ett lika stort hål borras mitt i skållan. Hålet görs något koniskt för att skållan ska sitta på plats då tången nitas.

Här kunde det varit en bild på den färdiga skållan, men så blev det inte!

Jag funderade på Kalmardolkens skålla och tänkte ha någon form av mönster även på den här skållan.

Kanske inte lika abstrakt dock!

Rota fortunae
Funderade, funderade... kom att tänka på Ignatius J Reilly's vurm för Fru Fortuna som obetänkt snurrar sitt hjul, Rota Fortunae. Ibland är man på väg uppåt, men lika ofta åt andra hållet. Här visualiserat med en bild från Carmina Burana (1230):




En bild till, denna gång från Amiens (1323):


Ett litet hjul ska pryda skållan! Jag försöker först att skrapa fram räta linjer, men det går inte helt bra. Nästa försök blir med Dremel, och det går inte alls bra. Det ser ut som om någon försökt skaka fram linjer, urk... Till slut, sent en kväll, så borrar jag ut sex öppningar i skållan och filar försiktigt och resultatet blir bättre.


I de sex små hålen, där ekrarna ansluter till ytterhjulet, ska det spikas med små mässingsspik för att hindra skållan från att snurra runt tången.

lördag 15 oktober 2011

Testikeldolk, del 5

Handtaget!

Dags att börja slöjda... eller bandsåga...
Idegransbiten sågas till så att handtagets form går att rita direkt på träet.


Då handtaget är klart ska bladets tånge passas in, och eftersom Magnus nämnde att men kan göra fel då man borrar genom skaftet så tänker jag försöka förekomma eventuella liknande problem. Hålet för tången borras direkt i råämnet, och handtaget centreras sedan runt hålet,


Jag försöker undvika en spricka i träet och lägger hålet så att skaftet inte får sprickan i sig!
Sen sågas handtagsformen fram med hjälp av bandsåg.


Nu tar kniv och rasp över...


Följt av sandpapper, fil och sicklar...


Och det hela avslutas med fina filar och polerull...


Dags att börja med mässingsbleck och skålla.
/Ola

Testikeldolk, del 4

Att välja träslag...
Vilket träslag ska användas?
Söderköpingsdolken ger inga ledtrådar. Handtagen till SHM:s övriga dolkar anges vara av "trä", även om någon ser ut att vara skuren ur masurbjörk.
Jag har hört att flera senmedeltida dolkar har skaft av Ebenholz. Kanske det skulle fungera?

På nätet finns flera svenska försäljare av tropiskt trä. Både Bröderna Holms Trävaror och Nordell Knives har ebenholz till salu, och i utlandet finns flera webbutiker med stort utbud (se exempelvis http://www.exotichardwoods.co.uk).


De bitar som är till salu passar inte riktigt måtten på den dolk som jag bygger, så skaftet kommer att bli orimligt dyrt. Jag kollar utbudet på blocket.se istället, sökord "slöjdvirke"! Inget napp.

Dags att kontrollera de lokala källorna, dvs Åby Snickeri i Norrköping. Där hittar jag några spillbitar tropiskt trä med hög densitet, ingen Ebenholz dock. Jag får med mig en mörkröd planka okänt trä och en liten bit Bok som ska bli basen till dolkens slida.

Efter en veckas sökande efter Ebenholz så börjar jag så smått ifrågasätta trävalet. Det är för svårt och dyrt att  hitta en passande skaftbit. Jag byter spår och går på lokalt trä istället. Hmm, vilka träslag är det belagt att man använde på medeltiden till liknande knivskaft?

Av de 65 dolkarna Mary Rose hade 57 skaft av Buxbom, 5 hade skaft av Lönn, en hade skaft av Ask och en hade skaft av fruktträd. (här saknas information om det sista skaftet).

Jag gör ett liknande försök att hitta Buxbom av tillräcklig storlek, men ger upp. I garaget ligger bågämnen av Lönn och Ask, men även en avsågad Idegransklump. Den lockar mest och är tillräckligt stor, så den får det bli!

söndag 9 oktober 2011

Testikeldolk, del 3

Ett nytt dolkblad och en designbastard
Andra helgen i september 2011. En hel del av Companie of S:t Sebastian(CoSS) kom till Söderköping, bland annat för att delta i Yngve Trötts Bågskyttetävling. Under pågående tävling nämnde jag för Weiland att jag sökte efter ett lösblad till en testikeldolk. 

Två lokala åskådare längst till vänster, CoSS, och Weiland längst till höger

Efter lunchpausen kom han tillbaka med ett dolkblad. En av de som camperade med CoSSarna, Magnus Jansson, hade ett med sig. På Lionga Ting, tre veckor tidigare, bytte en av mina långbågar ägare och på Söderköpings Gästabud förvandlades, i princip, långbågen till ett dolkblad! 

Magnus har alltså smitt bladet som jag nu har, och av dess systerblad (från 2008) har han gjort en testikeldolk åt sig själv.

Magnus, Elrik och Fredrik

Magnus dolk har ett handtag av Ebenholz och renhorn. Knappen är av ljus metall (mässing?). Bladet är 320 mm långt, gjort av kolstål (5160), härdat, anlöpt och skarpslipat.

Magnus dolk

Bladet sitter direkt mot Ebenholzen, och skaftvarianten Ebenholz/renhorn är enligt Magnus ett resultat av en felborrning då skafthålet skulle utföras. Borret skadade Ebenholzen och en sektion byttes ut mot renhorn. Skaftet fick på så sätt väldigt fina kontraster.

Nå, dags att ta en titt på det nya bladet!


Bladet är 270 mm långt, och har maximalt 25 mm djup och 8 mm bred rygg där tången börjar. Tången är "rå" och ska kortas till lagom längd för det handtag som jag tänkt tillverka. Och handtagets design är en mix av de bilder som jag presenterat tidigare: 


Längst upp en skålad stor nit, så kallad skålla, i mässing. Därefter Idegranshandtag med ungefär samma dimensioner som det handtag(med skålla) som hittades i Kalmar. Idegran spjälkas ganska lätt, och jag vill försöka skydda kulorna från skador. Därför blir det en skyddsplåt närmast bladet som kulorna nitas fast vid. Samma teknik användes på flera av dolkarna från Mary Rose. Mässingsplåten får en rundad form, och kulorna anpassas på bästa sätt till plåt och handtag. Från sidan ska den ändå försöka efterlikna dolkarna från Tres Riches Heures de Duc de Berrys kalenderblad för januari. På det hela taget en riktig bastard till testikeldolk som inte riktigt passar in i någon tidsepok, men ändå ska "kännas" som medeltid.