söndag 17 juni 2012

Askbåge, första tillering

Askämnet hade slagit sig under den tid det stått inomhus. Jag försökte värma bort böjarna så gott det gick, men jag insåg också att ämnet inte tålde att vara såpass djupt som den ursprungliga MR-bågen. I samband med att jag värmde ämnet så passade jag på att minska djupet några millimeter.

Sedan var det en fröjd att få tillera ämnet, och så här blir resultatet!


90 lbs vid 32" draglängd. Hela bågen väger bara 860 gram, så jämfört med Almbågen är den riktigt lätt. Nu ska den mælmas så får vi se om den också ökar i dragvikt.

lördag 16 juni 2012

Almbåge, nockar

Dags för nockar!

Först en titt i materialförrådet. Här ligger en massa älghorn, och jag väljer ut två spetsar som ser bra ut.


Spetsarna ska vara minst 17 mm breda vid basen för att det ska finnas tillräckligt med material kvar efter att de borrats ur. Borret var ursprungligen ett vanligt plattborr, men jag har filat till det så att det ska få en passande profil.


Om borret är skärpt tar det inte många minuter att borra ur spetsarna!


Nästa steg blir att anpassa bågens spetsar till den borrade profilen.


Och sedan limmas spetsarna fast på bågen. (Kameran bestämde sig för att fokusera på bakgrunden!)


Med hjälp av en hovrasp, en halvrund fil och lite sandpapper formas spetsarna till passande nockar, och en nockskåra filas in i nocken. Häpp! Sidonockarna är färdiga!


Varför sidonockar?
Det finns många spår efter sidonockar, men bara en känd artefakt. På bilden nedan visas tre bågar från Mary Rose. Alla tre bär spår efter hornnockar, färgen skiftar där hornet skyddat träet. Alltså bör även Almbågen, vars mått jag kopierat från en av MR-bågarna, ha sidonockar.

Länge trodde man att det lilla hacket i träet var efter en tilleringsnock, och när man satte på den färdiga nocken så doldes hacket under nocken. Så hittade man till slut en lös hornnock vid utgrävningarna!(se mittenbilden). Den nuvarande tesen är att alla hack är spår efter sidonockar.

Då återstår det att pröva tesen, prova sidonockar, se om de fungerar och hur de fungerar. Längst ned är två av mina tidigare sidonockar.



För mer info besök gärna Alan´s hemsida om Sidonockar: http://www.alanesq.com/sidenock.htm

Mælming av almbåge, resultat

Nu har båge stått en lägre tid inomhus. Anledningen är att jag letat efter en starkare hängvåg och det har tagit tid, men till slut har jag fått tag på en som klarar vikter upp till 220 lbs. Innan jag börjar använda vågen så har jag passat på att stärka upp plankväggen på insidan av garaget med en rejäl vertikal byggskiva av Bok. Fästena till tilleringsanordningen är fastskruvade genom plankväggen och in i Bokskivan, så nu finns det ingen chans att plankorna ska pressas samman då jag tillerar starkare bågar.

Hur ser almbågen ut nu?
Överst ligger almbågen efter att den blivit dragen till 32" flera gånger. Den följer sträng någon tum, vilket är helt OK.


Underst ser ni bågen dragen till 32", och dragvikten ligger på ~120 lbs. Mælmingsprocessen har alltså ökat bågens dragvikt med 15 lbs, eller dryga 14%.

Jag har inte justerat tilleringen på något sätt. Det högra benet, som är lite svagare, får bli det övre. Och nu ska den få hornnockar.

lördag 14 april 2012

Mælming av almbåge, fortsättning...

Några dagar senare då vädret var riktigt fint så kunde mælmingen fortsätta. Hela bågen, inklusive det svarta kletet, värms upp än en gång och i samma veva torkas det mesta av kletet bort.


Sedan värms bågen en tredje gång och gul tjock kådbemängd terpentin smetas på och värms in. Överskottet torkas bort.



Sedan dess har bågen torkat inomhus i en vecka och ytan har putsats av lätt med sandpapper. Ytan är torr och klibbar inte alls. Bågen doftar starkt av granskog och man kan inte riktigt tro att den är gjord av Alm. Nu ska den få ett ytskikt av olja. Sedan är det dags för tilleringsträdet igen för att se om det blivit någon förändring!

fredag 6 april 2012

Mælming av Almbåge påbörjas...

Almbågen ska mælmas för att få buken att tåla kompression bättre, och det bör ge en högre dragvikt! Jag följer Daniel Taralruds beskrivning så gott jag kan så får vi se vilken effekt det ger...

1. Blandning av kåda och balsamterpentin
Kådan samlades in för två månader sedan och har legat i källaren sedan dess. Nu gäller det att blanda med lika delar balsamterpentin och värma till lagom konsistens.


Kåda och terpentin läggs i en glasburk, blandningen värms upp i vattenbad under omrörning. Resultatet blir kladdigt! Det blir en mörk sörja som ligger i en gulaktig tjock kådbemängd terpentin.


2. Smeta på blandningen på bågen
En bit av bågen värms upp, och blandningen smetas på, därefter värms området igen. Fortsätt så till dess att hela bågen är behandlad.


Till en början försöker jag smeta ut den mörka sörjan, men efter att försökt ett tag så inser jag att det kanske är den gula tjocka terpentinen som egentligen är vad som ska värmas in i träet. Hmm...
Hur som helst så fortsätter jag att koncentrera mig på den mörka sörjan. Den gula terpentinen får jag på köpet eftersom sörjan dryper av gul terpentin.

3.  Vila någon dag...
När hela bågen behandlats så ska den vila någon dag, och jag också! Jag behandlade bågen inomhus och efter ett tag så luktade det ganska starkt av kåda och terpentin. Jag avslutade behandlingen innan jag värmt in blandningen ordentligt. Och eftersom det snöar ute idag så avbryter jag försöket här och fortsätter med värmningen då det är bättre väder.


Den mörka sörjan stelnar snabbt och blir riktigt hård! Vid nästa värmning satsar jag nog på att få bort det mesta av sörjan, och därefter värma in mer av den gula terpentinen.

Daniel Taralrud och Mælming

Daniel Taralrud har tillverkat de starkaste, mest effektiva almbågar jag känner till. I filmen nedan tilleras en 220lbs-båge. För mig är det otroliga vikter att hantera, och man undrar om det verkligen finns bågskyttar som kan hantera så starka bågar, men det finns det!


En del av bågarna behandlas med en process som kallas Mælming, och vad är då det?
Jag tog kontakt med Daniel för att få reda på hur behandlingen går till, och här är Daniel's beskrivning:


Kort fortalt starta det med at jeg prata med bæssfar min og en gammal kompis av han. Begge er godt over 90 år nå, og de prata om den gang da de var unge og laga treski. For å få en hardere såle brukte de en teknikk de kalte mælming.
Jeg tenkte det sikkert var lurt å teste det ut på buer også, og det funka veldig bra!
Det prosessen går ut på, er å samle inn kvae fra egentlig hvilket som helst bartre. Jeg bruker et lite glass med lokk å ha det i, og blander inn ca 50/50 med kvae og terpentin. Den her blandinga setter jeg (med lokk) oppi en større kjele med vann, og koker opp sakte. (Koker i vannbad) Lokket er alltid over vann.
Jeg åpner opp og rører litt i blant, og når konsistensen er omtrent som romtemperert sirup er den klar.
Når den er klar, skrur jeg plata med kjelen ned til laveste temperatur, og beholder den lille glasskrukka i vannet for at den skal holde temperaturen. Mens den står der varmebehandler jeg buken på bua. Jeg holder heller litt lenger unna og bruker mer tid. Når det tar omtrent 4-5 minutter på ett område å få fin lukt og farge (lysebrun), flytter jeg varmepistolen videre. (jeg har brukt alt fra nedbrent langbål til kokeplater for å varmebehandle, og så lenge det er varmt nok og ikke brenner funker det fint.) 
Når hele bua er behandla, varmer jeg de første 30 cm på nytt omtrent i 1-2 minutter. Mens det er varmt, smører jeg på kvaeblandinga. Så varmer jeg neste 30 cm, smører på kvaeblanding osv til hele bua er behandla. Når alle deler av bua er behandla slik, varmer jeg bua 1-2 min over kvaeblandinga igjen.. (30 cm av gangen)
Etter det lar jeg bua hvile en dag (eller mer). Neste gang jeg tar fram bua varmer jeg opp 30 cm, smører på, varmer opp neste 30 cm, smører på osv.. 
Jeg pleier å gjenta det 2-4 ganger, mer enn det syns jeg ikke det virker som har noen effekt.


Jeg har en teori om hvorfor dette funker: Bartrær øker kompresjonsevnene sine til mer harpiks de inneholder. (Tennarved, på Engelsk "compression wood" er et godt eksempel.) Ved å blande kvae 50/50 med terpentin får du kvaen til å trekke inn i treverket. Terpentinet fordamper igjen, og etterlater seg bare harpiks. På den måten tilfører du veden på løvtrær akkurat det som gjør bartrær gode i kompresjon.
Jeg har testa det på de fleste trær du finner i Norge og Sverige, og det virker som det har en effekt nesten uansett.. 
Mer på noen og mindre på andre. Ask, alm, selje, hassel og hegg virker som de treslagene dette er mest effektivt på. Syrin og gullregn har det minst virkning på.


Det här måste provas på Almbågen!

Värmebehandling av Almbåge


Värmebehandling
Till att börja med vill jag, om möjligt, räta ut bågen lite.
Jag lyfter in en stabil ekplanka, sätter fast bågens handtag på en 2 cm hög träbit och spänner försiktigt nockarna mot plankan.


Med en varmluftspistol värms 20-30 cm i taget. Träet ska sakta bli varmt, ljusbrunt och väldoftande. Så snart ett stycke är klart så fortsätter jag med nästa bit. Så snart en båglem är behandlad så spänns nocken ned helt mot plankan.

När båda båglemmarna blivit behandlade så tas skruvtvingen bort och handtaget behandlas också. Tanken är att träet påverkas positivt av behandlingen och kan komma att tåla högre kompression än tidigare. Dragvikten borde alltså öka.

Tillerad Almbåge!

En första tillering av almbågen är klar! Hurra!


Bågens mått är kopierade från ett fynd från Mary Rose: MR79A807.
Originalet är 2113 mm lång längs ryggen, och 2089 mm från spets till spets. Bredd och djup vid handtaget är 38,9 mm respektive 35,6 mm. MR-bågen betecknas som 'slab-sided', vilket innebär att sidorna är ganska raka. Här är en bild på en annan 'slab-sided' båge: MR81A1607


Ni ser att det finns en skarp vilken mellan sida och buk, men där handtaget är så har kanterna rundats av.

Hur är almbågen i jämförelse?
Längen är nu ~210 cm, bredd och djup kopierades från originalets mått, men eftersom jag sicklade för att få bågen att böja korrekt så stämmer inte måtten längre med originalet. Bredd och djup vid handtaget är nu 38 mm respektive 34 mm, vilket betyder att en hel del av den potentiella dragvikten redan tappats bort!

Under torkningen drog ämnet ihop sig lite åt buken. Det såg ut som om ämnet redan hade börjat följa sträng innan tilleringen påbörjats. När jag mäter avståndet mellan buk och en rät linje mellan de två provisoriska nockarna så är det 33 mm, dvs ungefär 1,5". Jag passar på att väga bågen också: 1150 gram (2.54 lbs). Dragvikten är 105 lbs vid 32".

Skulle det gå att trimma bågen lite?

söndag 1 april 2012

Fortsatt tillering av Almbågen...

Regn och snö, men ett litet uppehåll och jag är sugen på att fortsätta med tilleringen.

Jag slutade vid 85-90 lbs vid 24" draglängd, och området kring handtaget var färdigtillerat. Jag trodde då att det skulle gå att få ut kanske max 140 lbs vid 32". Vackra tankar eller hur!

Efter att handtagsdelen är klar så vänder jag blicken mot områdena halvvägs ut mot nockarna. När jag tittade närmare på den sista bilden såg jag att det högra benet var för stelt där.


Jag sicklade det stela området, och om man tar bort trä så sjunker dragvikten! Efter varje gång jag tagit bort trä så drar jag bågen minst 20 gånger till den draglängd där jag slutade. Det gör jag för att låta träet anpassa sig till den senaste förändringen, dvs att trä tagits bort.

Slutligen är det dags för områdena längst ut mot nockarna. Nu var det för stelt på det vänstra benet. Sickling, dra minst 20 gånger och minskad dragvikt igen.


Nu ser det tillräckligt bra ut och jag drar vidare till 28", och dragvikten ligger på 90lbs. Jag fortsätter att dra till 32". Hoppas bågen håller!

Jamenvisst! Här är den dragen till 32"


Det vänstra benet, som jag hittills tänkt på som det övre, visar sig vara lite starkare än det högra benet. Så jag byter åsikt och beslutar att det vänstra benet från och med nu ska placeras som undre båglem. Av tradition, och av åsikter som jag inte orkat kontrollera om de stämmer, så anses det vara bättre att ha den undre båglemmen något starkare.

Sådär, resultatet hittills är alltså ~105 lbs vid 32". Nu är det dags att slipa ytorna fina, och det kommer också att minska dragvikten... Sen ska den få hornnockar och skjutas in. Ska vi gissa på drygt 90 lbs då den är inskjuten?

söndag 25 mars 2012

Tillering av Almbåge påbörjas...

Strax efter lunch var jag ute och provade min 110lbs laminatbåge för andra gången. Jag orkar fortfarande inte dra den fullt, men hoppas att jag får lite träningsvärk. Sen är det bara att fortsätta med försöken till dess att det fungerar!

Tilleringsnockar
Väl hemma var det underbart väder. Jag riggade upp det gamla tilleringsträdet på garagets yttervägg och plockade fram de två påbörjade långbågarna. Innan de kan tilleras så måste de få ett par provisoriska nockar. Efter en första grovtillering ska de få nya nockar av horn, och därefter blir det sluttillering.


En tum (1") från vardera ände dras ett streck tvärs över ämnets rygg. Därefter ritas ett streck mot buksidan i 45 graders vinkel från nockstrecket. Sen filas den provisoriska nocken in i träet. Jag brukar göra nockarna ungefär 3 mm breda, då passar de till den tilleringssträng jag använder.

Tilleringssträngen är gjord av ett osträckbart material, 3 mm Optimistjollefall i Dyneema. Kostar kanske 20 kr metern och finns på välsorterade byggvaruhus. I ena ände är en fast ögla, och i den andra gör jag en timmermansknop eller Bowyer's knot.

Tilleringen
Först används en lång sträng, dvs strängen är hårt spänd mellan nockarna men utan att böja träet. Bågen hängs så rakt som möjligt, och ett märke görs på buken precis mellan dragrepen. Om du ska fotografera bågen, ta för vana att placera den likadant varje gång du hänger upp den på tilleringsträdet. Jag har alltid den fasta öglan, eller övre bågbenet till vänster på bilderna.


OK, nu är det dags att dra lite i repet för att se om benen är lika starka.


Här dragen till 20". Benen är ungefär lika starka (nockarna har dragits ned lika långt), men det vänstra benet är något styvare än det högra, speciellt nära handtaget.


De starka/styva bitarna markeras med rödpenna, och sen tas bågen ned. Området sicklas 20 drag. Bågen sätts på plats igen, exerceras 20 gånger till 20", och sen är det dags att se om det blev någon skillnad.


Sådär, det ser lite bättre ut. Nu ser ni att den horisontella linjen precis ovanför handtaget skär buken på vänster och höger bågben ungefär lika långt från handtaget. Så var det inte innan jag sicklade. Nu drar vi den lite längre.


Nu dragen till 24". Fortfarande hyggligt jämn. Bra! Den är dragen så pass långt med lång sträng som det behövs. Om man fortsätter att tillera med lång sträng, och är nöjd med resultatet så kommer man att bli överraskad då man för första gången sätter på en kortare sträng! Fortsatt tilleringen ska göras med kort sträng.

Strängen kortas av till ~7-8 cm kortare än avståndet mellan nockarna, och bågen spänns under strängningen. Jag försöker hitta en lagom stränglängd som ger ett avstånd på 5-6" mellan buken vid handtaget och strängen.

Pust! Det här är den hittills svåraste bågen jag strängat. Skitjobbigt helt enkelt! Jag måste nog bygga en strängare... Till slut lyckas jag!

Här hänger den strängade bågen.


Sådär. Nu kan vi dra vidare!


Första dras den till 20", och det ser OK ut.


Nu dragen till 24". Fortfarande OK, men nu börjar det bli för roligt att tillera, och då är det dags att ta en paus! Det har hänt flera gånger att jag skyndat på, och bara ska göra lite till... Och då går oftast något snett! Man tar bort för mycket trä och bågens slutliga dragvikt blir bara en skugga av den tänkta dragvikten.

Innan jag slutar för dagen så kollar jag hur stark bågen är. Jag hänger på en våg och drar till 24" igen.


Någonstans mellan 85-90 lbs vid 24". Helt OK!

lördag 24 mars 2012

Borde man inte ha en Helig Lans?

Jo men visst! Alla borde väl ha en lans.

Åtminstone tycker jag det, speciellt efter att ha läst "Exuviæ sacrae constantinopolitanæ", och naturligtvis ska man ha en egen "Helig Lans". Det finns ändå så många så en till borde det finnas plats för.

Här finns förresten en länk till boken:
Exuviæ sacrae constantinopolitanæ
I den finns flera versioner av de mest kända Heliga Lansarna beskrivna. Läs och förundras!

Jag besökte Thomas på Beckholmen härom veckan, och i hans smedja fanns det flera lansspetsar. Jag valde ut den av dem som jag tyckte liknade en romersk lansspets mest.


Och hemma på garagevinden låg två barkade trädtoppar från i vintras. Fram med dem och se om de är raka!
Nja, den vänstra bilden visar hur de såg ut direkt efter att jag plockat fram dem. Jag upplevde dem som ganska raka då jag la dem på tork. En topp är Alm och den andra är Ask.


Den högra bilden visar samma toppar efter tre timmars arbete med att räta dem. Jag började med båda, men koncentrerade mig efter ett tag på enbart Almen eftersom den visade sig vara lättast att räta ut. Och så här gick det till...


Först hettas det mest böjda området på varje topp. Träet ska bli riktigt varmt, speciellt den sida som ska komprimeras. Om man värmer mest på den sida som ska rätas ut så är det större risk att fibrerna går av istället för att sträckas ut.


Därefter måste man vara ruskigt snabb på att sätta det uppvärmda området i spänn åt det håll man vill att träet ska böjas. Pressa lite förbi det läge som du vill att träet ska uppnå. Fortsätt så till dess att du är nöjd med träets form. I mitt fall slutade jag när träet såg ut som på den näst översta bilden.

Då tog jag fram elhyveln och hyvlade ämnet åttakantigt, kortade ned längden till dryga 3 meter, spetsade änden och limmade fast spetsen.


Träet har oljats och lagts rakt för att torka ut ordentligt. I sommar ska den ut i fält, prydd med fanor!

måndag 12 mars 2012

Besök på Vasamuseet, miniutställningen "Three Sunken Ships"

Tillbringade en del av onsdagskvällen på Vasamuseet som har en tillfällig utställning "Three Sunken Ships".


I ett avsides rum jämförs de tre slagskeppen Mary Rose, Kronan och Vasa. Några fynd presenteras i en liten monter.


Och jag hade bara ögon för MR81A1607, en idegransbåge som lånats in från museet i Portsmouth. Enligt "Weapons of Warre" är den 78.5" lång och vidden vid handtaget är 33.4mm. Djupet vid handtaget är 32mm. Bågen klassas som "slabsided", dvs dess sidor är tämligen raka. Dessutom är ryggen flat. Bredvid bågen ligger en av de tusentals pilar som återfunnits på Mary Rose.

Om man tittar närmare på bågen så ser man att de raka sidorna upplevdes som lite för kantiga. Handtagsdelen har justerats så att det ska bli bekvämare att hålla i. Kantigheten har blivit avrundad!




Efter en snabb titt på museet vandrade jag vidare till Beckholmen för att hälsa på Thomas på TCsmide (http://www.tcsmide.se/). Trevlig smedja! En spjutspets inhandlades.

lördag 3 mars 2012

Tilleringsträd

Ganska missvisande namn faktisk, då objektet varken är ett träd och knappt någon kan förstå ursprunget för den första delen av ordet. Men vad är det då?

Tilleringsträd: En konstruktion som gör det möjligt att under säkra och kontrollerade former bedöma hur en båge (långbåge, kompositbåge, armborst el liknande) beter sig under last.

ToxophileKen's mobila tilleringsträd

Bågen belastas och böjs genom att bågbyggaren drar ett rep mot sig. Repet löper via en talja, fäst vid tilleringsträdets rot, vidare till båge eller sträng. Trädet på bilden ovan har bågen liggande på en fast punkt, och repet drar i strängen rakt ned. Bågen på bilden ovan exerceras genom att Ken omväxlande drar och släpper efter i repet.

Att bågbyggaren tillåts stå på några meters avstånd från bågämnet ger två fördelar;
1. bågbyggaren får en bra överblick av bågens form, något som är svårt att bedöma när man drar bågen för att skjuta
2. bågbyggaren har större chans att slippa skador ifall bågämnet skulle gå sönder och sprätta vassa delar åt alla håll, något som inträffar då man minst anar det...

Ian Coote's tilleringsträd

Naturligtvis går det lika bra att fästa strängen vid en fast punkt och istället låta repet dra i bågen. Ian's konstruktion har dessutom ett system av block som ger en kraftutväxling. Med en utväxling behöver bågbyggaren inte dra lika hårt i repet för att spänna en båge, men det måste dras en längre mängd rep.

Med avstånd kommer säkerhet. Hur är det med kontroll?
Både Ken och Ian har gjort längdskalor på sina träd, och med hjälp av dem kan man se hur långt bågen dras. Under tilleringsprocessen dras bågen inte längre än...
   ...vad bågbyggaren anser att bågen klarar av i dragvikt
   ...att bågen ser ut att böja som den ska
Om den böjer konstigt vid en viss draglängd så justeras bågen innan den dras till längre draglängder. 
Om bågen är starkare än den bör vara vid en viss draglängd, så justeras bågen innan den dras längre.

Så bågens form bedöms vid olika draglängder. Vad är bågens styrka?
Bågens styrka, eller dragvikt, är ett mått på den kraft med vilken man måste dra i strängen för att uppnå en viss draglängd. Dragvikten mäts traditionellt i pound (lbs), och 1 lbs är 0,454 kg. Ofta anges en båges dragvikt vid den längsta draglängd till vilket bågen är tillerad, eller kontrollerad/besiktigad. 

Aaron William's tilleringsträd

Aaron's variant av tilleringsträd tillåter bågbyggaren att samtidigt kontrollera både draglängd och dragvikt. Han har placerat en våg mellan rep och sträng, vilket gör det lätt att snabbt kontrollera dragvikten då rätt draglängd uppnåtts. 

Nu har säkerhet och kontroll av både dragvikt och draglängd diskuterats. Hur är det med "bågens form"?
En erfaren bågbyggare kan snabbt visuellt avgöra om en båge böjer bra, eller om något måste korrigeras. Om man är ovan så finns det hjälpmedel att använda. Ian's garagedörrar är symmetriskt byggda och kan användas som riktlinjer för att kontrollera att bågens ben böjer som de ska. Om bågbyggaren vill ha än mer hjälpmedel så kan ett rutnät, eller koordinatsystem bakom bågen, vara till stor hjälp.

Okända bågbyggare kontemplerar över "formen"

Ett annat bra alternativ är att fotografera bågen med en digitalkamera för att sedan i lugn och ro fundera över bågens form. De flesta bilderna i det här inlägget skulle säkert inte finnas till om inte bågbyggarna velat fundera lite framför datorn. Här är ett exempel som visar hur en av mina idegransbågar ser ut, osträngad, strängad och dragen till 29" och 60lbs. Bågen kan alltså beskrivas som att den har en dragvikt av 60lbs vid 29", eller 60#@29".



Nu har vi även diskuterat form, men varför hela det här långa inlägget på en hantverksblogg?
Jo, för att kunna fortsätta med långbågarna så måste det antingen bli vår väldigt snabbt, eller så måste jag få till ett tilleringsträd inomhus. Nu har jag och några kompisar skaffat en lokal, och lokalen har äntligen fått sitt första tilleringsträd!

Tilleringsträd och Marcus

Innan jag sätter igång med tillering av långbågarna så ska vi tillsammans bestämma vilka referenslinjer som ska målas på den vita väggen. Ni kommer att få se mer av det här tilleringsträdet!

måndag 20 februari 2012

Långbågar påbörjas...

Två ämnen stod och lurade i garaget. Ett Ask och ett Alm.

Asken planterades i en ljusgård i Norrköping 1974, och skuggade ett kontor alldeles för mycket. Ett skogsbolag kallades in för att såga ned ett par spikraka kvistfria träd. Jag frågade om de kunde spara en stock på 2,5 m, och i utbyte mot lite bågbyggarinfo så gick det bra! Stocken var tung, klövs i fyra bitar och lagrades.

Almen är ett fynd från ett dagis i Söderköping. Det växer mycket planterad Almallé i närheten, men det här trädet växte undanskymt i en skogsdunge. Sågades ned en vinter för två-tre år sedan. Klövs i två delar lagrades och glömdes bort.

Nu har jag äntligen fixat en bandsåg, trefas och lite tid. En centrumlinje, som följde ämnenas fiberriktning, ritades upp. Bandsågen drogs fram och det sågades...

Tror ni att ämnena är raka?


Ask till vänster, Alm till höger.

De här måste fixas lite med innan det går att fortsätta.

Varmluftspistol, tvingar och en böjd stock.
Ämnena värms ganska mycket! och pressas åt rätt håll. Lite för mycket åt rätt håll! faktiskt lika mycket förbi mittlinjen som de var fel från början.

Sen får de svalna lite, kanske 30 minuter, innan tvingarna lossas.


Askämnet i press. Det var tvunget att böjas/basas på två ställen...

Tada! Två tillräckligt raka ämnen som det går att fortsätta med.


I en väldigt tung julklapp låg "Weapons of Warre", en utförlig beskrivning av vapenfynden från Mary Rose.



Ämnena får identiska mått som två MR-bågar och rundas till de beskrivna profilerna. Därefter rätas de än en gång med varmluft.


Därefter slog vintern till med snö och minusgrader. Tilleringsträdet, där bågämnena ska testas och finjusteras är placerat utomhus så vi får lugnt ställa undan ämnena fram till våren. Ifall jag inte hittar en lokal där man kan hyra in sig förstås.