Åtminstone tycker jag det, speciellt efter att ha läst "Exuviæ sacrae constantinopolitanæ", och naturligtvis ska man ha en egen "Helig Lans". Det finns ändå så många så en till borde det finnas plats för.
Här finns förresten en länk till boken:
Exuviæ sacrae constantinopolitanæ
I den finns flera versioner av de mest kända Heliga Lansarna beskrivna. Läs och förundras!
Jag besökte Thomas på Beckholmen härom veckan, och i hans smedja fanns det flera lansspetsar. Jag valde ut den av dem som jag tyckte liknade en romersk lansspets mest.
Och hemma på garagevinden låg två barkade trädtoppar från i vintras. Fram med dem och se om de är raka!
Nja, den vänstra bilden visar hur de såg ut direkt efter att jag plockat fram dem. Jag upplevde dem som ganska raka då jag la dem på tork. En topp är Alm och den andra är Ask.
Den högra bilden visar samma toppar efter tre timmars arbete med att räta dem. Jag började med båda, men koncentrerade mig efter ett tag på enbart Almen eftersom den visade sig vara lättast att räta ut. Och så här gick det till...
Först hettas det mest böjda området på varje topp. Träet ska bli riktigt varmt, speciellt den sida som ska komprimeras. Om man värmer mest på den sida som ska rätas ut så är det större risk att fibrerna går av istället för att sträckas ut.
Därefter måste man vara ruskigt snabb på att sätta det uppvärmda området i spänn åt det håll man vill att träet ska böjas. Pressa lite förbi det läge som du vill att träet ska uppnå. Fortsätt så till dess att du är nöjd med träets form. I mitt fall slutade jag när träet såg ut som på den näst översta bilden.
Då tog jag fram elhyveln och hyvlade ämnet åttakantigt, kortade ned längden till dryga 3 meter, spetsade änden och limmade fast spetsen.
Träet har oljats och lagts rakt för att torka ut ordentligt. I sommar ska den ut i fält, prydd med fanor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar