Först en titt i materialförrådet. Här ligger en massa älghorn, och jag väljer ut två spetsar som ser bra ut.
Spetsarna ska vara minst 17 mm breda vid basen för att det ska finnas tillräckligt med material kvar efter att de borrats ur. Borret var ursprungligen ett vanligt plattborr, men jag har filat till det så att det ska få en passande profil.
Om borret är skärpt tar det inte många minuter att borra ur spetsarna!
Nästa steg blir att anpassa bågens spetsar till den borrade profilen.
Och sedan limmas spetsarna fast på bågen. (Kameran bestämde sig för att fokusera på bakgrunden!)
Med hjälp av en hovrasp, en halvrund fil och lite sandpapper formas spetsarna till passande nockar, och en nockskåra filas in i nocken. Häpp! Sidonockarna är färdiga!
Varför sidonockar?
Det finns många spår efter sidonockar, men bara en känd artefakt. På bilden nedan visas tre bågar från Mary Rose. Alla tre bär spår efter hornnockar, färgen skiftar där hornet skyddat träet. Alltså bör även Almbågen, vars mått jag kopierat från en av MR-bågarna, ha sidonockar.
Länge trodde man att det lilla hacket i träet var efter en tilleringsnock, och när man satte på den färdiga nocken så doldes hacket under nocken. Så hittade man till slut en lös hornnock vid utgrävningarna!(se mittenbilden). Den nuvarande tesen är att alla hack är spår efter sidonockar.
Då återstår det att pröva tesen, prova sidonockar, se om de fungerar och hur de fungerar. Längst ned är två av mina tidigare sidonockar.
För mer info besök gärna Alan´s hemsida om Sidonockar: http://www.alanesq.com/sidenock.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar