söndag 16 oktober 2011

Testikeldolk, del 6

Mässing, eller kopparlegering för den som hellre vill...
Ur en skräplåda på en närliggande verkstad plockar jag åt mig två mässingsbitar; en avlång och en platt. Det borde räcka till dolken.

Den långa ska bli bleck mot bladet, och plåtbiten ska bli skålla. Jag börjar med blecket.

Blecket
En lagom lång bit böjs till rätt krökning enligt skissen, och sedan måttar jag ut var tången ska passera.


Blecket filas till rätt form, men det är ganska tjockt och jag misstänker att det kommer att se klumpigt ut på skaftet. I ett försök att ta ned intrycket så filas en grad runt om blecket. Sedan blir det lite putsning. Tyvärr lyckas jag inte få dolken att ansluta perfekt till blecket, så jag måste göra en "skål" där bladet sjunker ned eller fälls in ~1 mm in i blecket. Såhär blir det.


Och passningen mot bladet är nu helt OK.


Skållan
En lagom rund bit klipps ut ur plåten. Precis samma diameter som ett värmeljus. Det är några mm större än änden på skaftet. Tanken är att det kanske behövs lite passmån som kan justeras bort efter att skållan monterats.


Nu gäller det att få till rätt stuk på skållan. Först ska den bli något välvd. Här använder jag en gammal tallstubbe som städ och en penhammare för att driva upp ett litet valv. För att bli av med eventuella knölar så filas utsidan med plattfil.


Nästa steg är att passa ihop tången med skålla. Tångens ände filas jämnt rund, ~3 mm i diameter, och ett lika stort hål borras mitt i skållan. Hålet görs något koniskt för att skållan ska sitta på plats då tången nitas.

Här kunde det varit en bild på den färdiga skållan, men så blev det inte!

Jag funderade på Kalmardolkens skålla och tänkte ha någon form av mönster även på den här skållan.

Kanske inte lika abstrakt dock!

Rota fortunae
Funderade, funderade... kom att tänka på Ignatius J Reilly's vurm för Fru Fortuna som obetänkt snurrar sitt hjul, Rota Fortunae. Ibland är man på väg uppåt, men lika ofta åt andra hållet. Här visualiserat med en bild från Carmina Burana (1230):




En bild till, denna gång från Amiens (1323):


Ett litet hjul ska pryda skållan! Jag försöker först att skrapa fram räta linjer, men det går inte helt bra. Nästa försök blir med Dremel, och det går inte alls bra. Det ser ut som om någon försökt skaka fram linjer, urk... Till slut, sent en kväll, så borrar jag ut sex öppningar i skållan och filar försiktigt och resultatet blir bättre.


I de sex små hålen, där ekrarna ansluter till ytterhjulet, ska det spikas med små mässingsspik för att hindra skållan från att snurra runt tången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar