Testikeldolk, bikniv

Kommer ni ihåg den här bilden?

Längst till höger är tre träskaft som hittades tillsammans med testikeldolkarna. De är resterna av biknivar, eller mindre knivar, vars knivslida var fäst vid testikeldolkens slida. Rester efter åtminstone 43 biknivar har finns dokumenterade från Mary Rose. Handtagen är 7-9cm långa och deras bredd ligger mellan 20-5mm. En standardstorlek är rombisk, ungefär 8cm lång och 18mm som bredast och avsmalnar till 8mm. Bladen finns inte bevarade, men in en slida satt en "fuskkniv" helt i trä. Kanske ägaren tappat kniven och täljt till en träkniv så att det skulle se ut som om den fanns kvar? Hur som helst visar den, och de kvarvarande slidorna, att längden på en bikniv var ungefär 20 cm.

Jag har spanat efter ett lämpligt blad att göra en bikniv av, men inte hittat något. Då får jag försöka själv istället!

Knivstål köptes från Slöjddetaljer (www.slojddetaljer.se). Stålet har dimensionerna 45x2mm, har en kohalt på ~1% och benämns SS1870. En lagom form, baserad på handtagsrester och fuskkniven, ritades upp på stålet. Med hjälp av bågfil och lite tålamod sågades knivämnet fram. Jag passade på att göra två ämnen på samma gång. Formen filades till, och ämnena fick en grovegg. Jag vet inte vad stålet varit utsatt för tidigare så när vi ändå skulle mysa lite med brasa i kakelugnen så la jag in de båda knivämnena i brasan. Min förhoppning var att de skulle normaliseras, dvs värmas upp så mycket som möjligt och svalna långsamt så att eventuella spänningar skulla frigöras innan det var dags för härdning.

Härdningen skedde dagen därpå. Fältässjan tändes, härdningsvatten i hink värmdes upp till dryga 40°C, koksen plattades till och ämnena lades på plats, ett i taget. De skulle värmas till 750-800°C. Lite svårt att veta när det inträffar, men stålet blir omagnetiskt om temperaturen är över 778°, så med hjälp av en magnet hölls temperaturen inom rätt område. Så snart bladet är omagnetiskt och håller jämn färg så doppas det ned i vattnet, ryggen först. Sen förs det fram och tillbaka till dess att det svalnat, inte åt sidorna för då kan det krokna.

Här är de två bladen efter härdning. Det övre bladet slog sig i härdningen, och dumt nog skulle jag se om det gick att böja rakt. Kling! Det spröda bladet gick tvärs av! Härdningen hade i alla fall tagit för det gick att rispa  glas med bitarna som blev kvar.

Är den återstående kniven helt oanvändbar eftersom den tydligen är så otroligt spröd?

Japp, innan den anlöpts så ska man uppenbarligen inte använda den i alla fall. 

I anlöpningen värms bladet upp igen, men inte lika mycket, och i och med uppvärmningen så mjuknar materialet igen. Det gäller att anlöpa till önskad hårdhet, och jag siktar på att få den till ~57HRC, vilket är normalt för knivar. Då ska ämnet värmas till dess att det är typ böcklinggult, och det sker vid ~240°C.

Här är ämnena igen. Det undre ämnet är nu anlöpt och putsat med stålull. Nu ska eggen slipas!
Slipning sker genom att hålla i rätt vinkel och gnida bladet mot ett fint slippapper.

Sådärja, nu är bladet klart!